I´m not a good singing bird, yet, ok?
Någonting jag alltid har älskat att göra är att sjunga, men jag har dock aldrig vågat sjunga för någon, så jag har sjungit i smyg under hela min uppväxt. Förra året tog jag tag i min sång och sa till mina föräldrar att jag ville ta sånglektioner, vad skulle de säga? Klart de såg frågade ut eftersom jag aldrig nämt något sådant innan och min familj är inte direkt musikalisk av sig, men jag ställde mig iaf i kö i kulturskolan i kungsängen. Sedan under ungefär hela ettan på gymnasiet gick jag och sjöng en gång i veckan på lektionstid i ca 20 minuter. Det var alltså första gången jag sjungit inför en annan person i hela mitt liv (17 år gammal).
I veckan fick jag ett brev hem där det stod att jag fått chansen att provsjunga för körslaget i höst (Upplands-bro kommun ska tydligen vara med där). Först så tänkte jag Fan va kul! Bli fixad och sjunga i tv och så vidare. Sedan tänkte jag bara hjälp, det kan jag fan inte göra jag kommer dö och blablabla... Sedan tänkte jag lite och vet att det skulle vara en himla stor erfarenhet för mig som inte sjungit för någon annan än min sånglärare förut. Jag vägde för och nackdelar om och om igen och sedan i tisdags till idag har jag haft en stor klump i magen för att jag inte kunnat bestämma mig hur jag ska göra.
Och nu blir säkert alla besvikna när jag säger att jag inte kommer ställa upp, inte ens försöka. Och jag vet att alla de jag snackat med kommer bli besvikna för det, men förlåt mig när jag säger det här: ni fattar faktiskt inte. Ni fattar inte vilket stort steg det är för mig och ingen kan heller säga något eftersom ingen hört mig sjunga. Bara för att jag tar sång lektionen behöver det inte betyda att jag kan sjunga. Anledningen till att jag tar sånglektioner är för att jag vill lära mig sjunga och nej jag känner inte att jag har potensial än, så därför tror jag bara att jag kommer få en negativare inställning till sången om jag går dit och sjunger, förstår om ingen fattar det men jag vet vad jag menar och nu är det här mitt beslut!
Med det här inlägget menar jag inte att vara sur och grinig jag vill bara att folk ska förstå och jag hoppas ni gör det...
